Forskarporträttet: Elisabeth Rynning

Porträtt av Elisabeth Rynning
​Foto: Charlotte Carlberg Barg 

Elisabeth Rynning är gästprofessor i medicinsk rätt på Juridiska institutionen vid Uppsala universitet. Hennes uppgift handlar primärt om att förstärka forskningsmiljön i medicinsk rätt, det ämne där hon tidigare var professor mellan åren 2003 - 2012.
 

Elisabeths forskning inom medicinrätt började med ett avhandlingsarbete i offentlig rätt, med tjänstledighet från Kammarrätten i Stockholm. Det är snart trettio år sedan hon disputerade på studien Samtycke till medicinsk vård och behandling. Där undersökte hon de rättsliga kraven på information och samtycke i hälso- och sjukvården, olika typer av rättsligt ansvar som kan inträda om kraven inte uppfylls och hur de patienter som inte själva har förmåga att lämna samtycke får sina intressen tillgodosedda. Det visade sig tyvärr vara ganska dåligt ställt med skyddet för patienters rättigheter, trots fina portalparagrafer.

- Jag blev fångad av rättsområdets bredd och betydelse för de stora frågorna om människovärde, liv och död – som berör oss alla – samtidigt som mycket litet var belyst i den rättsvetenskapliga forskningen. Medicinrätt sträcker sig in på många av de mer traditionella rättsområdena och har även folkrättsliga och EU-rättliga aspekter, säger hon.

Det blev ett ganska enkelt val för Elisabeth att inte återvända till domarbanan utan gå vidare med forskningen. Där fortsatte hon att intressera sig för olika frågor om integritet och självbestämmande inom vård och forskning, liksom användningen av genteknik, informationsteknik etc.

- Jag tyckte tidigt att det var roligt med komparativa ansatser och samarbete med kolleger i andra länder, och deltog därför i många internationella projekt samt startade nätverket Nordic Network for Research in Biomedical Law. Som en strategisk satsning vid Uppsala universitet inrättades 2003 den första nordiska professuren i medicinsk rätt, i ett samarbete mellan juridiska fakulteten och fakulteten för medicin och farmaci.
Det blev tio spännande år som professor, med många givande samarbeten, roliga projekt och fantastiskt duktiga doktorander.

- Jag vill förstås gärna tro att min egen och doktorandernas forskning har bidragit till att uppmärksamma och förbättra enskilda människors rättsskydd och rättssäkerhet inom vård och forskning, både genom våra rättsvetenskapliga publikationer och genom vår medverkan i utbildning och lagstiftningsarbete på olika sätt. Det finns ändå fortfarande mycket kvar att göra och vissa frågor har visat sig överraskande svåra för lagstiftaren att lösa, bl.a. den om beslutsfattande för patienter med nedsatt beslutsförmåga. Samtidigt ger den medicinska och tekniska utvecklingen ständigt upphov till nya frågor, säger Elisabeth.

När Elisabeth kom tillbaka till fakulteten i januari hade hon varit borta från universitetet i nästan tio år. År 2012 blev hon justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen och fyra år senare chefsJO, hos Riksdagens ombudsmän. Det var fantastiskt roliga, stimulerande och lärorika uppdrag, där det också har funnits möjligheter att i någon mån påverka rättsutvecklingen inom mina speciella intresseområden, menar Elisabeth.

När Elisabeth i höstas valde att gå i pension från sitt heltidsjobb tyckte hon att det trots allt kändes litet tidigt att helt släppa yrkeslivet. Förutom deltidstjänsten som gästprofessor har hon bland annat uppdrag som styrelseordförande i Sveriges nybildade nationella människorättsinstitution, Institutet för mänskliga rättigheter.

- Det är fortfarande roligt att göra nya saker, men också att återvända till sina gamla intresseområden! Här i Uppsala har vi startat en serie högre seminarier i medicinsk rätt och jag medverkar även på ett hörn i fakultetens VR-projekt om beslutsfattande för barn vid medicinsk behandling med ovissa resultat, avslutar Elisabeth.

Ytterligare forskarporträtt

Senast uppdaterad: 2022-10-18