Hur får egentligen kommunpolitiker och tjänstemän vid myndigheter bete sig – och vad säger lagen om upphandlingar, jäv och korruption? En av experterna på området är Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt.

Han är flitigt anlitad av journalister runt om i Sverige och hjälper gärna till att reda ut var lagens gränser går för hur tjänstemän i offentlig sektor får agera.
– Häromdagen pratade jag med en journalist i norra Sverige. De hade tillsatt en person som fastighetsinspektör på kommunen på 50 procent och på den andra 50 procenten jobbade han och ägde egna fastigheter i kommunen. Journalisten tyckte att det var något som var fel men visste inte varför. Då kunde jag berätta för henne att det var en bisyssla och jävsproblematik.
Även på statlig nivå har korruptionsskandalerna avlöst varandra de senaste åren – Riksrevisionsverket och Svenska kraftnät är bara två exempel.
Är det här ett område där det är svårt att veta vad som gäller?
– Ja, det är det. Det är komplicerat och ett område där det finns förhållandevis få jurister.

När vi träffas är Olle Lundin just klar med ett seminarium för blivande lantmätarstudenter. Han undervisar mycket, här vid institutionen finns 2 000 studenter. Juristprogrammet är 4,5 år långt och under termin sex är det dags för studenterna att lära sig offentlig förvaltning av Olle Lundin.
Själv fastnade han för ämnet redan som student, vilket ledde till en avhandling i kommunalrätt.
– Det är ytterst få som håller på med kommunalrättsliga frågor i Sverige, kanske tre, fyra stycken.
Och ändå är det så pass mycket som sker inom kommunerna?
– Ja, hela välfärdsstaten ligger ju inom kommunerna numera, och det är ju framför allt kommunerna som man som enskild person kommer i kontakt med, så kommunerna har en jätteviktig funktion i Sverige.

Sedan några år tillbaka arbetar Olle Lundin med projektet ”En likvärdig skola” tillsammans med tre kollegor. De ska undersöka om lagstiftningen räcker till för att åstadkomma ”en likvärdig skola” som det står i skollagen, där varje elev kan nå sin fulla potential och där funktionshindrade får stöd så att de har samma möjligheter som andra.
– Frågan är om regleringen är tillräcklig för att nå fram till kraven på likvärdighet. Det är ju problematiskt att staten lägger ut den uppgiften på 290 huvudmän och säger ”ni ska bete er likadant”.
Projektet närmar sig sitt slut och avrapporteras nästa årsskifte, vilket förhoppningsvis leder till mer kunskap för dem som jobbar med skolfrågor.
– Anledningen till att vi fick forskningsmedel är att det finns ytterst lite skrivet om skolan ur ett rättsligt perspektiv, nästan ingenting. Så det här kommer att bidra till att höja nivån.

Som jurist har Olle Lundin många och täta kontakter med det omgivande samhället, med advokatbyråer, domstolar och andra.
– Vi är ofta med som experter i utredningar i regeringskansliet. Många skriver också yttranden i domstolsprocesser och ibland bistår vi privatpersoner. Det är ett väldigt brett spektrum.
När han undervisar i juridik gäller det att ge konkreta exempel, annars blir juridiken lätt vag, generell och tråkig. Detsamma gäller när journalister ringer honom och vill ha en kommentar till konkreta fall.
– Att utbilda nya jurister måste vara ett av de viktigaste uppdrag man kan ha för det handlar ju om att bygga rättsstaten. Så det är en uppgift som jag är glad och stolt över. Kan man injicera dem med lite förnuft och klokskap så har man kommit ganska långt.

Han undervisar också yrkesverksamma jurister och tjänstemän, till exempel om den nya förvaltningslagen och om mänskliga rättigheter i praktiken. Offentlig rätt är ett område där det händer ganska mycket, så för att hänga med gäller det att ta del av nya rättsfall och utredningar.
Framöver vill han gärna forska om kommunalt lag- och domstolstrots. Det är när kommunernas förtroendevalda tjänstemän väljer att varken respektera lagstiftningen eller en domstolsdom, ett ganska vanligt fenomen i Sverige.
– I Finland och Danmark har de sanktioner, så gör du något dumt kan du åka på personliga böter på 20 000 kronor. I Sverige har vi en uppfattning om kommunalt självstyre som är så stark att man inte kan sanktionera ens förtroendevalda som sätter sig över lagstiftningen. Det öppnar upp för trotsiga kommuner och förtroendevalda.
Han ger ett exempel: För några år sedan i norra Sverige gavs ett kommunalt badhus bort till en kommunpolitikers kompis.
– Det kunde man göra utan att drabbas av någon sanktion. Domstolen sa att det var fel, så här fick de inte göra. Men det gavs inga sanktioner och badhuset var redan bortskänkt.

Ett annat exempel kan hämtas från Uppsala, där kommunen anlitade influensers för att marknadsföra lokala krogar, vilket strider mot kommunallagen.
– Frågan är om det är kompetensen som är för låg eller om det finns en allmän inställning att vi inte behöver följa regleringen, säger Olle Lundin och låter lite trött – men samtidigt full av engagemang för dessa frågor.
Vad är din drivkraft som forskare?
– Jag tror på något vis att om man pekar på sådant som är dumt och fel så kanske det blir bättre. På så vis kan jag eller vi fylla en funktion. Det är en av anledningarna till att jag tycker att det är viktigt att uttala sig i medierna, vilket kan leda till förändring. Till exempel fick man byta ut de tre riksrevisorerna och det blev faktiskt mycket bättre. Så det är en stark drivkraft – att tro att det ska bli bättre.

Annica Hulth