Bloggar

Nätverkets blogg presenterar inlägg från universitetets forskare.
Om du har frågor om bloggen, ta kontakt med oss på nedananstående adress:

Kontakta oss: mr-jur@uu.se

av Sara Lundberg
2022-11-15

Sara Lundberg är doktorand i förvaltningsrätt och forskar om barns rättigheter och regleringen av skolplikten.
 

I kölvattnet av det så kallade Tidöavtalet har fördelarna och nackdelarna med en svensk kulturkanon diskuterats på kultursidorna [1]. I avtalet uttrycks ambitionen att det ska tillsättas fristående expertkommittéer i syfte att inom skilda kulturformer ta fram förslag på särskilt viktiga svenska verk. Tillsättningen av ledamöter i expertkommittéerna ska utgå från konstnärlig kompetens i respektive fält [2].

Diskussionen om förslaget har bland annat handlat om svårigheterna med att fastslå en kanon en gång för alla, eftersom uppfattningen om vad som är god litteratur styrs av normer och värderingar, vilka förändras över tid. Andra för fram den enande kraft en gemensam kanon kan ha för Sverige som nation, och menar en kanon på så vis kan ha en demokratiserande verkan [3].

Åter andra menar att en positiv effekt av en kanon, till exempel inom litteratur, kan vara att blotta tanken på en sådan stimulerar till ökad debatt om böcker och läsande [4]. Vid en hastig koll på tidningarnas kultursidor den senaste tiden visar det sig att detta argument onekligen tycks ha visst fog för sig. Om debatten lyckas överleva i bruset av kulturhändelser är en annan sak.

Med hopp om att initiera en liknande debatt, men om litteratur om mänskliga rättigheter, bad jag några av forskarna i Uppsala universitets nätverk för mänskliga rättigheter nämna ett verk de anser är särskilt viktigt eller läsvärt inom sitt fält. Oavsett vad man tycker om att skapa listor på böcker som anses vara viktigare än andra, går det inte att komma runt att de flesta som är riktigt insatta i ett ämne skattar viss litteratur högre än annan. För den som är ny inom ett forskningsfält, men för all del även för andra intresserade, kan det vara värdefullt att ta del av vilka dessa verk är för att kunna få en uppfattning om de viktigaste tankegångarna och idéerna.

Våra forskare har alla valt ut ett eller flera verk som på något sätt handlar om mänskliga rättigheter och som de anser särskilt omistliga inom sitt fält. Den som plöjer igenom listan nedan lär få en bra introduktion till grundläggande teorier om mänskliga rättigheter, i all dess komplexitet. Förhoppningsvis kan listan även inspirera till vidare läsning. Givetvis finns det otroligt mycket bra forskning och litteratur som inte nämns här, liksom en svensk kanon aldrig kommer kunna fånga ens en bråkdel av all betydelsefull litteratur. Det fina är att vi inte behöver välja; det enda som begränsar oss är tiden…

Rebecca Thorburn Stern
Professor i folkrätt

• The origins of totalitarianism av Hannah Arendt (utgåvan av Schocken Books 2004 med förord av Samantha Power).

Oerhört inflytelserik text gällande synen på rättigheter, inte minst Arendts diskussion om rätten att ha rättigheter.

• "Taking children's rights more seriously" i International Journal of Law and the Family (1992) och "Why it remains important to take children's rights more seriously" i International Journal of Children's Rights (2007) av Michael Freeman.

Freemans tankar om barn som rättighetsbärare, som anknyter till Arendt, har haft stort inflytande på synen på barn som individer med agens och med rätt att ha rättigheter.

• The boundaries of international law. A feminist analysis (Manchester UP, ny upplaga 2022,  1 upp 2000) av Hillary Charlesworth & Christine Chinkin.

• Charlesworth och Chinkins analys av folkrätten, inklusive MR, ur ett feministiskt perspektiv var banbrytande och har betytt mycket för att ändra perspektivet på den internationella rätten.

Och: när det gäller vikten att kämpa för sina rättigheter, och frustrationen det kan innebära, tycker jag att man gärna kan lyssna på Nina Simones "Missisippi Goddam" om kampen mot segregationen i USA. Finns på Spotify.

Martha Middlemiss Lé Mon
Doktor i religionssociologi och föreståndare för Centrum för mångvetenskaplig forskning om religion och samhälle (CRS)

• Jews don't count av David Baddiel

https://www.harpercollins.com/products/jews-dont-count-david-baddiel?variant=39721100705826

Baddiel som är komiker och författare samt själv jude, argumenterar med humor och övertygelse i denna korta, men viktiga bok, om hur minoriteters rättigheter utmanas i dagens samhälle. Baddiel uppmärksammar kampen för allas lika värde och hur judar inte har räknats som en ”riktig” minoritet. Inte sällan ignoreras antisemitism. Detta är en viktig, men också lättillgänglig bok.

Johanna Ohlsson
Postdoktor vid Institutet för Rysslands- och Eurasienstudier

• Philosophical dimensions of human rights: some contemporary views av Corradetti et al (2012, Springer).

Börjar bli lite till åren, men ger en bred förståelse för flera av de filosofiska och moralfilosofiska frågor som MR aktualiserar, ur ett kontinentalfilosofiskt perspektiv.

• Human Rights as Ethics, Politics, and Law (2014, Acta) av Elena Namli

Om MR i skärningspunkten mellan etik, politik och juridik.

Elizabeth Perry
Lektor i juridik

• Antony Anghie, Imperialism, Sovereignty, and the Making of International Law (Cambridge Univ. Press 2005).
   
• Anghie, som kan ses som en TWAIL-er (alltså från den vetenskapliga tankeskolan Third World Approaches to International Law), hävdar bland annat att kolonialismen var central för utvecklingen av internationell rätt och att begreppet ”skillnadens dynamik” (”the dynamic of difference”) spelar en roll även idag i utvecklingen av mänskliga rättigheter, där europeiska och icke-europeiska perspektiv ofta fortfarande anses vara olika på ett väsentligt sätt som kan fortsätta ett problematiskt ”civiliserande uppdrag”.
   
• Ove Bring, De mänskliga rättigheternas väg: genom historien och litteraturen (Atlantis 2020).

Boken skildrar MR-utvecklingen genom historien, från Orienten sedan Grekland och Rom fram till upplysningen, liberalismen och FN.    

Daniel Hedlund
Universitetslektor i socialt arbete och docent i rättssociologi.

• Bhabha, Jacqueline, Child migration and human rights in a global age, Princeton University Press, Princeton, 2014.

Den här boken placerar relationen mellan barns globala migration och mänskliga rättigheter i fokus. Den belyser att anledningarna till att barn migrerar internationellt har hög komplexitet och att dessa anledningar, som för vuxna, kan innehålla såväl ofrivilliga som frivilliga komponenter. En ytterligare styrka är att analysen utgår från flera geografiska exempel, snarare än att ha fokus på en kontinent/region eller ett land.

Thomas Nygren
Professor i didaktik med inriktning mot historia och samhällskunskap

• Slave Revolution in the Caribbean, 1789-1804: A brief history with documents” av Laurent Dubois & John Garrigus, Bedford/St. Martins, Boston, 2006.

Jag skulle gärna rekommendera en liten bok som genom originalkällor beskriver revolutionen på Haiti som genomfördes ungefär samtidigt som de ”mänskliga rättigheterna” stiftades i Paris. Boken ”Slave Revolution in the Caribbean, 1789-1804: A brief history with documents” av Laurent Dubois & John Garrigus ger en kort beskrivning av situationen i de franska kolonierna, men framförallt ges en inblick i de dåtida tankarna genom olika dokument. Dokumenten visar inte minst hur synen på människan och hennes rättigheter var minst sagt olika hos fransmän och slavar i det land som vi idag benämner Haiti. Jag uppskattar inte minst den pedagogiska potentialen i att möta dessa texter och genom dessa få tänka till om dåtiden och utvecklingen fram till de mänskliga rättigheter vi har idag.

Patricia Mindus
Professor i filosofi

• Norberto Bobbio, The Age of Rights, Wiley 1991 (ed org Einaudi 1990), https://www.wiley.com/en-us/The+Age+of+Rights-p-9780745615950

Human rights, democracy and peace are three necessary moments of the same historical movement: without recognized or protected human rights there is no democracy; without democracy there are no minimum conditions for the peaceful solution of conflicts. In other words, democracy is the society of citizens, and subjects become citizens when certain fundamental rights are recognized; there will be stable peace, a peace that does not have war as an alternative, only when there will be citizens no longer of this or that state, but of the world. Some fundamental reflections and distinctions concerning the foundation of human rights, the need to protected human rights, and the reasons for tolerance in the twelve essays chosen by Bobbio on the subject, for this classic compilation which appeared for the first time in 1990.

Moa Kindström Dahlin,
Docent och universitetslektor i offentlig rätt

• Peter Bartlett, Mental Disability and the European Convention in Human Rights, Brill, 2006.

En viktig bok om MR inom psykiatrisk tvångsvård är Peter Bartletts bok Mental Disability and the European Convention in Human Rights. Den har nu några år på nacken men fyller en viktig funktion i att visa vilka de centrala rättighetsfrågorna är när det gäller att ge vård utan någons samtycke inom psykiatrin. Boken är tematiserad på ett sätt som hjälper läsaren att identifiera de olika delar som är relevanta att studera (intagningsförfarande, innehållet i vården, tvångsanvändning etc) men också att visa hur negativa och positiva rättigheter är sammanlänkande - vi kan inte tala om förutsättningarna för tvång (att begränsa rättigheter) utan att samtidigt tala om vilka frivilliga alternativ som står till buds, dvs. vilka insatser som samhället erbjuder för att ge vård utan att begränsa rättigheter.

• Anna Nilsson, Compulsory Mental Health Interventions and the CRPD: Minding Equality, Hart Publishing, 2021.

En annan viktig bok om MR inom psykiatrisk tvångsvård är Anna Nilssons bok Compulsory Mental Health Interventions and the CRPD: Minding Equality som diskuterar betydelsen av FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar för den psykiatriska tvångsvården. Vad innebär kravet på likabehandling och förbudet mot diskriminering i relation till psykiatrisk tvångsvård? Individer med psykiska funktionsnedsättningar ska enligt konventionen erbjudas stöd (på frivillig väg) från samhället för att kunna fatta egna beslut istället för att samhället ska ta över och fatta beslut i enlighet med "individens bästa". Betyder det att tvångsvård pga psykisk sjukdom (= funktionsnedsättning i konventionens mening) bör förbjudas?

Sara Lundberg
Doktorand i förvaltningsrätt

Till sist skulle jag vilja tipsa om två artiklar som har gett mig viktiga insikter om mänskliga rättigheter:

• Ruth Lister, Where, when and how children? Theoretical inquiries in law 8 (2):693-718

Artikeln handlar om vad medborgerliga rättigheter innebär för barn och hur barn skiljer sig från vuxna när det kommer till att utöva dessa rättigheter och påverka beslutsfattande.

• Reynaert, Didier, Bouverne-De Bieb, Maria och Vandeveldec, Stijn, Between ‘believers’ and ‘opponents’: Critical discussions on children’s rights, International Journal of Children’s Rights, 2012.

Artikeln ger värdefulla perspektiv på barns rättigheter. Författarna för till exempel fram att betoningen av barns rätt till autonomi kan fungera kontraproduktivt. Ett överlämnande av beslutsrätten till barnet själv kan verka som en god sak, men kan riskera att försvaga barnets ställning, beroende på vilka beslut som tas. Att vuxna tar beslut för barnets räkning, och kanske till och med emot barnets vilja, behöver inte nödvändigtvis innebära en försvagning av barnets rättigheter. Istället kan det, för att stärka barnets rättsliga ställning, vara nödvändigt att vuxna bestämmer.

Källor:

1. Se bl.a. Hansson, Kjell-Åke, En svensk kulturkanon bara ännu ett vapen i SD:s kulturkrig, https://www.gp.se/debatt/en-svensk-kulturkanon-%C3%A4r-bara-%C3%A4nnu-ett-vapen-i-sd-s-kulturkrig-1.83895456; Malm, Viktor, Det här är mitt krav till Kristerssons kulturkanon, https://www.expressen.se/kultur/victor-malm/det-har-ar-mitt-krav-till-kristerssons-kulturkanon/, Nirstedt, Gunnar, Bara den som har gett upp om ett levande samhälle vill ha en kulturkanon, https://www.dn.se/kultur/gunnar-nirstedt-bara-den-som-har-gett-upp-om-ett-levande-samhalle-vill-ha-en-kulturkanon/
2. Tidöavtalet, https://www.liberalerna.se/wp-content/uploads/tidoavtalet-overenskommelse-for-sverige-slutlig.pdf
3. Källén, Matilda, Tom politisk gest eller viktig hjälp i skolan, https://www.dn.se/kultur/kulturkanon-tom-politisk-gest-eller-viktig-hjalp-i-skolan/
4. Malm, Viktor, Det är dags att prata om en nationell kanon, https://www.expressen.se/kultur/victor-malm/det-ar-dags-att-prata-om-en-nationell-kanon/

av Sara Lundberg
2022-09-08

Sara Lundberg är doktorand i förvaltningsrätt och forskar om barns rättigheter och regleringen av skolplikten.

 

I valrörelsen har det förekommit flera förslag som syftar till att förbättra barns integration i det svenska samhället. Bland de mer medialt uppmärksammade finns Liberalernas förslag om att barn som ligger efter i språkutvecklingen ska förmås att delta i vad partiet kallar för språkförskolor [1]. Sedan tidigare har samma parti haft ett förslag om obligatorisk förskola från fem års ålder [2]. Januariavtalet (sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna), innehåller en punkt om att nyanländas barn ska ha rätt till en obligatorisk språkförskola från tre år i viss omfattning [3].

Frågan om införandet av en obligatorisk förskola och hur man kan öka det frivilliga deltagandet i förskoleverksamheten har utretts under innevarande mandatperiod. Utredningen föreslog bland annat att kommuner ska bedriva uppsökande verksamhet samt direktinskriva barn som är i behov av förskola, men också att förskolan ska bli obligatorisk från fem års ålder. Skolplikten, som regleras i 7 kap. 10 § skollagen, skulle därmed förlängas med ett år [4].  

Vilken roll skolan ska ha i enskilda familjers liv, och i förlängningen för integration och samhällsgemenskap är alltså en brännande politisk fråga. Som jurist känner jag mig manad att stanna upp ett slag, mitt i alla stormar av politiska förslag så här i valrörelsens slutspurt, och göra några reflektioner om de konstitutionella aspekterna av skolplikt och rätt till utbildning.

Den grundlagsskyddade rätten till utbildning för alla skolpliktiga barn, se 2 kap. 18 § RF, är en närmast unik konstruktion i svensk lagstiftning. Jag vill påstå att ingen annan fri- och rättighet så direkt korresponderar med en plikt. Rättigheter förknippas istället ofta med frihet för individen och avsaknad av skyldigheter. Framförallt förutsätter vi typiskt sett att vi ska kunna disponera fritt över om vi vill göra använda en viss rättighet eller inte. Det finns en rätt till yttrandefrihet – men en skyldighet att yttra sig skulle rentav motverka rättighetens syfte. Tvärtom finns det en negativ yttrandefrihet, alltså en rätt att inte behöva ge sin åsikt till känna. Det finns en rätt till religionsfrihet, och i detta ligger också avsaknaden av en skyldighet att tro eller, annorlunda formulerat, en rätt att inte tro.

Rätten till utbildning och den korresponderande skolplikten aktualiserar grundläggande juridiska frågor om individen kontra kollektivet, om individuella rättigheter och skyldigheter och om barns rätt till självbestämmande och autonomi. Frågan om att förlänga skolplikten och göra förskolan obligatorisk ställer dessa frågor på sin absoluta spets. Det finns här några aspekter som rör barns rättigheter som jag tycker inte har fått tillräckligt utrymme i debatten, men som är viktiga att lyfta i detta sammanhang.

Den första är frågan om rörelsefrihet. Enligt 2 kap. 8 § regeringsformen (RF) är var och en är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövanden. Vidare är den som är svensk medborgare även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna det. Detta gäller också barn, alltså personer under 18 år. I doktrinen har det diskuterats huruvida skolplikten ska ses som en begränsning av den grundlagsskyddade rörelsefriheten enligt 2 kap. 8 § RF eller inte. Tidigare praxis har slagit fast att så inte är fallet [5]. En hel del talar dock för att tiden har hunnit ikapp den bedömningen och att den kan ses som alltför restriktiv sett i ljuset av dagens syn på barn och barns rättigheter [6].  

Konsekvensen av att skolplikten ses som en inskränkning av rörelsefriheten är att lagstiftning om skolpliktens utformning måste ske enligt de förutsättningar som anges i 2 kap. 20 – 21 §§ RF, det vill säga 1) tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle, 2) aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och 3) heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Vidare får begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

Det är mycket möjligt att argumenten för en förlängd skolplikt skulle uppfylla förutsättningarna för begränsningar av rörelsefriheten i RF. Jag saknar dock i en diskussion om detta i den politiska debatten. Kanske finns det fortfarande en ”blind fläck” där vi har svårt att se hur barns grundläggande fri- och rättigheter berörs av olika förslag.

Den andra aspekten jag vill lyfta är hur förslaget om förlängd skolplikt aktualiserar överväganden av hur barnkonventionens olika artiklar ska beaktas. Barnkonventionen är svensk lag sedan 1 januari 2020. Många jurister har varit skeptiska inför lagstiftningen [7].  Det har befarats att lagen kommer bli tandlös och inte leda till någon reell stärkning av barns rättigheter. Tyvärr är förslaget och debatten om obligatorisk förskola ett bevis för att barnkonventionen inte riktigt tas på allvar.

Att det finns en artikel i barnkonventionen som helt uppenbart kan komma att hamna i konflikt med en obligatorisk skolverksamhet för alla barn förbises helt. Enligt artikel 31 erkänns barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till barnets ålder och rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet. Är en skolplikt för alla femåriga barn, som innebär att det inte går att resa iväg utanför skollov eller under längre perioder, för att hälsa på släkt, se nya platser eller bara vila, förenligt med artikel 31? Jag har själv ingen klar ståndpunkt i frågan (vare sig juridiska eller privata) men frågan bör ställas om vi ska ta barnkonventionen och barns rättigheter på allvar. 

Sammanfattningsvis kan det konstateras att det inte saknas juridiska frågeställningar i frågan om förlängd skolplikt genom obligatorisk förskola. Det kan också konstateras att forskning om mänskliga rättigheter har en viktig roll att spela i en tid där politiska förslag avlöser varandra i en så hög takt att de omöjligt kan grunda sig på en gedigen analys av de fri- och rättigheter som aktualiseras.

Källor

1. Nordlund, F., Nya förslaget från L: Inför språktest för tvååringar, Omni 9/8 2022, www.omni.se
2. Valmanifest 2022, liberalerna.se
3. SOU 2020:67 Utredning om förlängd skolgång och sänkt skolpliktsålder, s. 338.
4. A.a., s. 13 ff.
5. SOU 2021:30 Kampen om tiden – mer tid för lärande, s. 289 ff.
6. A.s.
7. För en diskussion om de rättsliga utmaningarna inkorporeringen av barnkonventionen medför, se Grahn-Farley, Maria, Barnkonventionen: en kommentar, Studentlitteratur, Lund, 2019, s. 10 ff. Det kan också nämnas att Lagrådet avstyrkte förslaget till inkorporeringslagen, se Lagrådet, Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 6 september 2017.

Sara Lundberg 
Doktorand i förvaltningsrätt 
Profilsida

av Maria Refors Legge
2022-08-15

Maria Refors Legge är jur. dr i offentlig rätt och hennes forskning behandlar utbildningsrätt och frågor om mänskliga rättigheter i ett bredare perspektiv. I detta blogginlägg presenterar hon möjligheten att stänga av elever i den obligatoriska grundskolan i relation till barns rätt till utbildning.




1. Inledning

Från och med den 1 augusti 2022 ska det bli enklare att stänga av eller omplacera elever i den svenska grundläggande utbildningen [1]. Enligt den nuvarande svenska skollagen är det inte tillåtet att stänga av elever permanent från skolan, men avstängning kan ske under en vecka, vid maximalt två tillfällen per kalenderhalvår, se skollagen (2010:800) (SkolL) 5 kap. 14–15 §§. 

Avstängning som disciplinär åtgärd i skolan väcker frågor om hur denna typ av ingrepp förhåller sig till barns lagstadgade rätt utbildning enligt b.la. art. 28 och 29 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Syftet med det här blogginlägget är att undersöka de rättsliga förutsättningarna för avstängning som finns inom ramen för den svenska grundläggande utbildningen samt att granska hanteringen av barns rätt till utbildning i relation till denna disciplinära åtgärd. 

2. Rätten till utbildning
2.1 Vad är ”rättigheten” i ”rätten till utbildning”?

Att hävda en rätt till något brukar ofta beskrivas som ett krav på att någon annan genomför eller avstå från att genomföra en viss handling [2]. Rätten till liv innebär en skyldighet för andra personer att inte döda. Rätten till utbildning innebär en skyldighet för någon annan (staten) att erbjuda utbildning. Rättigheter som idéer är nära besläktade med föreställningar om en i naturen given rättslig ordning, en s.k. naturrätt [3].

En naturrättslig syn på rättigheter knyter an till uppfattningen att alla människor föds jämlika och med samma rättigheter samt att det, i sin tur, hänger ihop med själva tillståndet av att vara människa [4]. Alternativ till en naturrättslig förklaring till rättigheternas existens och funktion har förts fram i en rad olika filosofiska framställningar genom åren [5]. Vissa forskare hävdar att det inte finns några mänskliga rättigheter överhuvudtaget [6]. Andra menar att rättigheter endast kan förstås i kontexten av de underkuvades kamp mot samhällets maktstrukturer och inte som ett påtagligt faktum [7]. Ett rättspositivistiskt synsätt på rättigheter bygger på att människor har rättigheter för att mänskligheten som art och kollektiv kommit fram till att det är och ska vara på det viset [8]. Mänskliga rättigheter är med ett rättspositivistiskt synsätt överenskomna processuella principer och inte ett fenomen som existerar oberoende av människan, t.ex. i form av en immanent idé eller en naturlig ordning [9]. 

2.2 Rätten till utbildning enligt barnkonventionen

De sociala rättigheterna som kommer till uttryck i barnkonventionen är enligt art. 4 beroende av externa, ekonomiska faktorer. Samtidigt bygger konventionen enligt preambeln på tanken att alla människor föds med en ”inherent dignity” och en samling ”equal and inalienable rights” vilket indikerar att rättigheterna som formulerats i barnkonventionen har en naturrättslig utgångspunkt i fråga om rättigheters uppkomst och deras existens. Rätten till utbildning som kommer till uttryck i art. 28 är uttryckt i absoluta termer ”States Parties recognize the right of the child to education” men konventionstexten lämnar utrymme för att förverkligandet av denna rättighet sker progressivt. 

Enligt barnkonventionen art. 28 st. 1 har konventionsstaterna förbundit sig att göra grundskoleutbildning obligatorisk och kostnadsfritt tillgänglig för alla. I detta åtagande ingår en skyldighet att uppmuntra utvecklingen av gymnasial utbildning, göra högre utbildning tillgänglig för alla (på grundval av förmåga), göra utbildnings- och yrkesrelaterad information och vägledning tillgänglig och åtkomlig för alla barn samt att vidta åtgärder för att uppmuntra regelbunden närvaro i skolan och minska antalet studieavbrott. Barnkonventionen föreskriver vidare i art. 28 st. 2, att konventionsstaterna måste vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att disciplinen i skolan upprätthålls på ett sätt som är förenligt med barnets mänskliga värdighet och är i överensstämmelse med barnkonventionens övriga bestämmelser. Av artikeln följer också ett krav på att staterna ska främja ett internationellt samarbete i utbildningsfrågor. 

Rätten till utbildning som kommer till uttryck i barnkonventionen är ett målstadgande som inte är möjligt att åberopa direkt i domstol. De flesta länder, däribland Sverige, har någon form av utbildningsplikt som innebär att barn har en skyldighet att gå i skolan [10].

Utformningen av och målsättningen med ett lands utbildning behandlas i barnkonventionen art. 29. Enligt konventionen ska utbildningen enligt art. 29 st. 1 b.la. utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anlag och fysisk och psykisk förmåga samt utveckla respekt för mänskliga rättigheter samt för principerna i Förenta nationernas stadga (FN-stadgan). Enligt art. 29 st. 2 ska inte barnkonventionen tolkas så att konventionen medför en inskränkning i den enskildes och organisationers rätt att inrätta och driva utbildningsinstitutioner eller verksamheter. Att inrätta friskolor samt att bedriva hemundervisning och andra former av privat utbildning är således tillåtet enligt barnkonventionen. Det är dock viktigt att poängtera att vare sig art. 28 eller art. 29 garanterar elever eller vårdnadshavare en oinskränkbar rätt att fritt välja skola eller utbildning [11]. 

Barnkonventionen ska enligt FN:s kommitté för barnets rättigheter (Barnrättskommittén) ses som en helhet och relevanta artiklar ska beaktas i genomförandet av samtliga rättigheter i konventionen [12]. Enligt Barnrättskommittén finns det dessutom ett antal s.k. grundprinciper som kommer till uttryck i art. 2 (diskrimineringsskydd), art. 3 (principen om barnets bästa), art. 6 (rätt till liv och utveckling) och art. 12 (respekt för barns åsikter). Enligt kommittén har dessa grundprinciper en särskild relevans för genomförandet av de övriga rättigheterna i konventionen [13]. I ljuset av barnkonventionens art. 2 om barns rätt till skydd mot diskriminering kan barns rätt till utbildning tolkas som ett påbud om att staterna måste tillförsäkra alla barn rätten till utbildning. Det innebär att stater inte kan göra rätten till utbildning till en fråga om klass, etnicitet eller en fråga om vem staterna anser har rätt till utbildning [14]. 

Enligt art. 6 i barnkonventionen ska ett barns överlevnad och utveckling säkerställas till det yttersta av en stats förmåga [15]. Art. 28 bör förstås utifrån art. 6 eftersom rätten till utbildning bidrar till ett barns utveckling [16]. Enligt Barnrättskommittén ska konventionsstaterna tolka begreppet ”utveckling” i art. 6 i ordets vidaste bemärkelse, dvs. som ett helhetsbegrepp vilket täcker så väl barns fysiska och mentala utveckling som deras andliga, moraliska, psykologiska och sociala utveckling [17].

Av barnkonventionens preambel framgår att det i första hand är familjen som ska utgöra den grundläggande och naturliga enheten för barn och unga. Det är barns föräldrar eller andra vårdnadshavare som i första hand måste försäkra de egna barnens överlevnad och utveckling. Samtidigt har staten ett övergripande ansvar för barns överlevnad och utveckling samt för att enskilda barn ges det skydd och stöd som de behöver. Enligt barnkonventionens art. 4 måste alla konventionsstater vidta samtliga lagstiftnings- och administrativa åtgärder som står till buds för att genomföra de rättigheter som erkänns i konventionen [18]. 

Enligt barnkonventionens art. 3 ska barnets bästa beaktas i varje beslut som rör ett barn. I förhållande till art. 28 aktualiseras principen om barnets bästa bl.a. vid beslut som rör rätten till utbildning, disciplinära åtgärder, närvaro och studieavbrott [19]. En bedömning av barnets bästa inkluderar alla rättigheter som ett barn har enligt barnkonventionen och som är relevanta i sammanhanget [20]. Barnrättskommittén [21] menar att en bedömning av barns bästa i enlighet med art. 3 måste göras med utgångspunkt i enskilda barns specifika omständigheter. Kommittén menar att fokus vid beslutsfattande som rör barn måste koncentreras mot att identifiera möjliga lösningar som baseras på barnets bästa med respekt för alla rättigheter i konventionen, inklusive konventionens fakultativa protokoll [22]. Ett barn måste också ges möjlighet att uttrycka sin åsikt inför att ett beslut om t.ex. disciplinära åtgärder tas enligt barnkonventionens art. 12. Vidare är det enligt Barnrättskommittén viktigt att följa upp åtgärder och beslut som rör barn i syfte att ta reda på hur barnet upplevt beslutet och om det ligger i linje med barnets bästa [23]. 

Enligt barnkonventionen art. 28 ska de stater som tillträtt konventionen vidta åtgärder för att uppmuntra regelbunden närvaro i skolan och minska antalet studieavbrott. Med regelbunden närvaro och förhindrande av studieavbrott avses inte samma sak. Regelbunden närvaro syftar på att barn ska komma regelbundet till skolan medan förhindrande av studieavbrott handlar om permanenta avhopp från skolan [24]. Konventionsstaterna är alltså inte enbart skyldiga att bekosta obligatorisk undervisning för alla barn utan staterna måste också aktivt vidta åtgärder i syfte att se till att eleverna infinner sig i skolan [25].

Vad gäller disciplinära åtgärder i skolan finns det en specifik passage i barnkonventionen art. 28 som avhandlar lämpliga åtgärder för att säkerställa att disciplinen i skolan upprätthålls på ett sätt som är förenligt med barnets mänskliga värdighet och i övrigt stämmer överens med barnkonventionens bestämmelser. Denna del av artikeln kan förstås både som en förpliktelse att se till att disciplinen upprätthålls i skolan och som en skyldighet att säkerställa så att inga andra disciplinära metoder används än sådana som respekterar barnets värdighet och i övrigt är förenliga med konventionens budskap [26]. 

3. Både en rättighet och en plikt

Enligt SkolL 7 kap. 2 § har barn i Sverige skolplikt. Till skillnad från barn i många andra länder, (vilka snarare har en utbildningsplikt) [27] måste svenska elever från förskoleklass till årskurs 9 i högstadiet infinna sig fysiskt i en skola som antingen drivs av det allmänna eller av en enskild huvudman, se SkolL 2 kap. 2–5 §§ [28]. Svenska elever har således en rättighet enligt b.la. regeringsformen (1974:152) (RF) 2 kap. 18 §, barnkonventionen art. 28, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen) art. 26 och SkolL 7 kap. 3 § och en skyldighet enligt SkolL 7 kap. 2 § att delta i organiserad utbildning och undervisning. 

Enligt SkolL 7 kap. 2, 10 och 12 §§ måste alla barn som är bosatta i Sverige fullgöra sin skolplikt från och med höstterminen de fyller sex fram till vårterminens slut när de fyller femton [29]. Av SkolL 7 kap. 17 § st. 1 framgår att en elev i grundskolan fullgör sin skolplikt genom att delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen om eleven inte har något giltigt skäl att utebli. Möjligheten att undantas från närvarokravet vid obligatoriska utbildningsmoment i grundskolan är dock mycket liten eftersom skollagen ställer krav på att det måste finnas synnerliga skäl för frånvaro, se SkolL 7 kap.19 § [30]. Hemundervisning på religiös grund eller för att ett barns vårdnadshavare är oroliga för kränkningar och diskriminering har prövats och underkänts av Högsta förvaltningsdomstolen [31]. 

I Sverige baseras urvalet till skolorna i första hand på elevernas och vårdnadshavarnas önskemål. Denna utgångsprincip får dock frångås om det inte finns plats på den av vårdnadshavare och elever önskade skolenheten eller om det är fråga om en elev med behov av omfattande stödinsatser som inte kan tillgodoses vid den skolenhet där eleven fullgör sin utbildning. Om ett sådant behov uppstår under utbildningen kan eleven dessutom flyttas till en annan skolenhet, mot sin och vårdnadshavarnas vilja, se SkolL 10 kap. 30 § [32]. 

4. Rätt till utbildning eller rätt till specifik utbildning?

Enligt den svenska skollagen ska barn och elever i första hand placeras vid den skolenhet där elevens vårdnadshavare önskar att barnet eller eleven ska gå, se SkolL 10 kap. 30 och 35 §§ [33]. En elev som antagits till en specifik skolenhet har som huvudregel rätt att gå kvar på den skolenheten trots att eleven misskött sig på ett grovt sätt och därför stängts av från utbildningen under en begränsad period, se SkolL 5 kap. 12–15 §§. Under särskilt allvarliga omständigheter får dock en kommunal huvudman besluta att omplacera en elev permanent på grund av ordningsskäl eller på grund av att eleven har särskilt stora behov, se SkolL 10 kap. 31 §. Denna rätt tillkommer dock inte friskolor. 

För att återknyta till den inledande frågeställningen om hur avstängning som disciplinär åtgärd i skolan förhåller sig till barns lagstadgade rätt utbildning enligt barnkonventionen kan vissa kortfattade antaganden göras.

Till att börja med kan det konstateras att tolkningen av rätten till utbildning i ett svenskt sammanhang är synnerligen präglat av valfrihet och individualism [34]. Trots att rätten till utbildning inte uttrycks som en rätt för enskilda elever att ta del av en specifik utbildning finns det likväl formuleringar i propositionen till skollagen som tyder på att denna syn på rätten till utbildning existerar i det svenska systemet [35].

Som nämns ovan är rättigheter enligt ett rättspositivistiskt synsätt inte konstanta och inte absoluta i större utsträckning eller omfattning än vad en specifik lag, ett specifikt rättssystem, samhälle, resurser eller ideologier ger täckning för [36]. En rätt till utbildning kommer således att se olika ut beroende på den tid i historien, det land och det samhälle som den appliceras på och inom. Frågan om rätten till utbildning också innebär en rätt till en specifik utbildning och på så vis gör en avstängning eller en tvångsmässig omplacering omöjlig måste således besvaras nekande. Det finns inget i barnkonventionen som tyder på att denna överstatliga överenskommelse ställer krav på att elever måste få delta i en specifik utbildning eller få tillgodogöra sig sin utbildning inom ramen för en specifik skolenhet. Barnkonventionen ställer dock krav på att barn och elever behandlas lika när det kommer till utbildning och att barn inte diskrimineras vid antagningen till eller inom ramen för en specifik utbildning.

Källor
Litteratur

• Axberger, Hans-Gunnar, Rättigheter (del I av II) – Sverige, EKMR och EU:s rättighetsstadga, SvJT, 2018. (Cit. Axberger, Rättigheter (del I av II), 2018)
• Baxi, Upendra, The future of human rights, Oxford University Press, 2002. (Cit. Baxi, The future of human rights, 2002)
• Courtis, Christian och Tobin, John, Article 28: The Right to Education, Tobin, John (red.),The UN convention on the rights of the child: a commentary, Oxford University Press, 2019. (Cit. Courtis och Tobin, The Right to Education, 2019)
• Dembour, Marie-Bénédicte, What are human rights? – four schools of thought, Human Rights Quarterly, 2010. (Cit. Dembour, What are human rights?, 2010)
• Donnelly, Jack, Universal human rights in theory and practice, Cornell University Press, 2013. (Cit. Donnelly, Universal human rights in theory and practice, 2013)
• Ferguson, Lucinda och Webber, Naomi, School Exclusion and the Law: A Literature Review and Scoping Survey of Practice, University of Oxford, 2015. (Cit. Ferguson och Webber, School Exclusion and the Law, 2015)
• Gewirth, Alan, The community of rights, The University of Chicago Press, 1996. (Cit. Gewirth, The community of rights, 1996)
• Gustafsson, Håkan, Rättens Polyvalens – En rättsvetenskaplig studie av sociala rättigheter och rättssäkerhet, Lund studies in sociology of law, 2002. (Cit. Gustafsson, Rättens Polyvalens, 2002)
• Gustafsson, Håkan, Taking social rights seriously (I): Om sociala rättigheters status, Tidsskrift for Rettsvitenskap, 2005. (Cit. Gustafsson, Taking social rights seriously, 2005)

Grahn-Farley, Maria, Barnkonventionen – En kommentar, Studentlitteratur, 2019. (Cit. Grahn-Farley, Barnkonventionen, 2019)

• Habermas, Jürgen, Between facts and norms: contributions to a discourse theory of law and democracy, William Rehg (övers.), Polity, 1996. (Cit. Habermas, Between facts and norms, 1996)
• Harari, Yuval Noah, Sapiens – en kort historik över mänskligheten, Retzlaff, Joachim (övers.), Natur och kultur, 2019. (Cit. Jfr. Harari, Sapiens, 2019) 
• Hart, Herbert Lionel Adolphus, Essays in Jurisprudence and Philosophy, Clarendon, 1983. (Cit. Hart, Essays in Jurisprudence and Philosophy, 1983) 
• Hohfeld, Wesley Newcomb, Some fundamental legal conceptions as applied in judicial reasoning, The Yale Law Journal, 1917. (Cit. Hohfeld, Some fundamental legal conceptions as applied in judicial reasoning, 1917)
• Hägerström, Axel, Rätten och staten, Dejavu, 1963. (Cit. Hägerström, Rätten och staten, 1963)
• Ignatieff, Michael, Human rights as politics and idolatry, Princeton University Press, 2001. (Cit. Ignatieff, Human rights as politics and idolatry, 2001)
• Kumar Gupta, Rajeev, Myth as the Primordial Language of the Primordial Man: A Reflective Account, Language in India, 2019. (Cit. Kumar Gupta, Myth as the Primordial Language of the Primordial Man, 2019)
• Lindgren, Joakim, Carlbaum, Sara, Hult, Agneta och Segerholm, Christina, Skolans arbete mot kränkningar - Juridifieringens konsekvenser, Gleerups, 2020. (Cit. Lindgren, m.fl., Skolans arbete mot kränkningar, 2020)
• MacIntyre, Alasdair, After Virtue: A Study in Moral Theory, University of Notre Dame Press, 1981. (Cit. MacIntyre, After Virtue, 1981)
• Moyn, Samuel, The Last Utopia: Human Rights in History, Harvard University Press, 2010. (Cit. Moyn, The Last Utopia, 2010)
• Mutua, Makau, Human Rights: A Political and Cultural Critique, University of Pennsylvania Press, 2008. (Cit. Mutua, Human Rights, 2008)
• Novak, Judit, Juridification of Educational Spheres: The Case of Swedish School Inspection, Acta Universitatis Upsaliensis, 2018. (Cit. Novak, Juridification of Educational Spheres, 2018)
• Novak, Judit och Gustafsson, Håkan, God utbildning i lagens namn?, Fejes, Andreas och Dahlstedt, Magnus (red.), Perspektiv på skolans problem – vad säger forskningen?, Studentlitteratur, 2020. (Cit. Novak och Gustafsson, God utbildning i lagens namn?, 2020)
• Perry, Michael, The idea of human rights, Oxford University Press, 1998. (Cit. Perry, The idea of human rights, 1998)
• Persson, Alicia, Redelius, Erika och Svahns, Josefine, Fritt skolval – för vem?, Lund Disability Human Rights Clinic, 2020. (Cit. Persson, m.fl., Fritt skolval, 2020)
• Raz, Joseph, Ethics in the Public Domain: Essays in the Morality of Law and Politics, Oxford University Press, 1994. (Cit. Raz, Ethics in the Public Domain, 1994)
• Refors-Legge, Maria, Religionsfrihet, Skolplikt och diskriminering i den obligatoriska grundskolan, JP, 2018. (Cit. Refors-Legge, Ordning i klassen, 2020)
• Refors-Legge, Maria, Ordning i klassen, JP, 2020. (Cit. Refors-Legge, Ordning i klassen, 2020)
• Schiratzki, Johanna, Mer val än man tror – skolgång och mobbning i Danmark och Sverige, Jørgensen, Stine och Troels Poulsen, Sune (red.), Frit Valg: Velfærd i Den Europæiske Union, Jurist- og Økonomforbundets Forlag, 2011. (Cit. Schiratzki, Mer val än man tror, 2011)
• Stammers, Neil, Human rights and social movements, Pluto Press, 2009. (Cit. Stammers, Human rights and social movements, 2009)
• Tobin, John, Article 4: A State’s General Obligation of Implementation, Tobin, John (red.),The UN convention on the rights of the child: a commentary, Oxford University Press, 2019. (Cit. Tobin, A State’s General Obligation of Implementation, 2019)

Elektroniska källor

• Ofsted, About us, www.gov.uk/government/organisations/ofsted/about, hämtad 2021-04-29. (Cit. Ofsted, About us, 2021)
• Owen, Dan, What is off-rolling, and how does Ofsted look at it on inspection?, Ofsted, 2019, www.educationinspection.blog.gov.uk, hämtad 2021-04-29. (Cit. Dan, What is off-rolling?, 2019)

Förarbeten 
Propositioner

• Prop. 1985/86:10, Om ny skollag m.m.
• Prop. 2009/10:165, Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet 
• SOU 2018:48, En lärande tillsyn. Statlig granskning som bidrar till verksamhetsutveckling i vård, skola och omsorg.
• SOU 2020:63, Barnkonventionen och svensk rätt

Övrigt

• Department of Education, Exclusion from maintained schools, academies and pupil referral units in England – Statutory guidance for those with legal responsibilities in relation to exclusion, 2017. (Cit. Department of Education, Statutory guidance for those with legal responsibilities in relation to exclusion, 2017)
• Finish National Agency for Education, Basic Education in the Nordic Region – Similar Values, Different Policies, Reports and surveys 2019:4, 2019. (Cit. Finish National Agency for Education, Basic Education in the Nordic Region, 2019)
• Ofsted, Exploring the issue of off-rolling, YouGov, 2019. (Cit. Ofsted, Exploring the issue of off-rolling, 2019)
• Regeringskansliet, Nationell plan för trygghet och studiero, dnr. U2020/00707/S, 2020-02-26. (Cit. Regeringskansliet, Nationell plan för trygghet och studiero, 2020)
• Timpson, Edward, Timpson review of school exclusion, Department for Education, 2019. (Cit. Timpson, Review of school exclusion, 2019)

Barnrättskommittén

• Committee on the Rights of the Child, General Comment No. 4, 2007. (Cit. CRC/C/GC/8)
• Committee on the Rights of the Child, General Comment No. 5, 2003. (Cit. CRC/GC/2003/5)
• Committee on the Rights of the Child, General Comment No. 8, 2007. (Cit. CRC/C/GC/8)
• Committee on the Rights of the Child, General Comment No. 12, 2009. (Cit. CRC/C/GC/12)
• Committee on the Rights of the Child, General Comment No. 14, 2013. (Cit. CRC/C/GC/14)

Domstolsavgöranden 

• Kammarrätten i Göteborg, Mål nr 557-20, 2020-05-14 
• Kammarrätten i Jönköping, Mål nr 3078-16, 2017-02-21
• Ali mot Storbritannien, (ansökan nr. 40385/06, 11 januari 2011)
   

Fotnoter

[1] Prop. 2021/22:160, Skolans arbete med trygghet och studiero, s. 243.
[2] Hohfeld, Wesley Newcomb, Some fundamental legal conceptions as applied in judicial reasoning, The Yale Law Journal, 1917, s. 710–f. Se även Gustafsson, Håkan, Rättens Polyvalens – En rättsvetenskaplig studie av sociala rättigheter och rättssäkerhet, Lund studies in sociology of law, 2002, s. 217–218 och Gustafsson, Håkan, Taking social rights seriously (I): Om sociala rättigheters status, Tidsskrift for Rettsvitenskap, 2005, s. 453–458
[3] Axberger, Hans-Gunnar, Rättigheter (del I av II) – Sverige, EKMR och EU:s rättighetsstadga, SvJT, 2018, s. 759–f. Se även Moyn, Samuel, The Last Utopia: Human Rights in History, Harvard University Press, 2010, s. 21–43.  
[4] Se t.ex. Donnelly, Jack, Universal human rights in theory and practice, Cornell University Press, 2013; Perry, Michael, The idea of human rights, Oxford University Press, 1998 och Gewirth, Alan, The community of rights, The University of Chicago Press, 1996. Se även Axberger, Rättigheter (del I av II), 2018, s. 759–f.
[5] Dembour, Marie-Bénédicte, What are human rights? - four schools of thought, Human Rights Quarterly, 2010, s. 1–2.
[6] Se t.ex. MacIntyre, Alasdair, After VirAttue: A Study in Moral Theory, University of Notre Dame Press, 1981 och Mutua, Makau, Human Rights: A Political and Cultural Critique, University of Pennsylvania Press, 2008. 
[7] Se t.ex. Stammers, Neil, Human rights and social movements, Pluto Press, 2009 och Baxi, Upendra, The future of human rights, Oxford University Press, 2002. 
[8]  Se t.ex. Habermas, Jürgen, Between facts and norms: contributions to a discourse theory of law and democracy, William Rehg (övers.), Polity, 1996 och Ignatieff, Michael, Human rights as politics and idolatry, Princeton University Press, 2001.
[9] Se t.ex. Hart, Herbert Lionel Adolphus, Essays in Jurisprudence and Philosophy, Clarendon, 1983 och Raz, Joseph, Ethics in the Public Domain: Essays in the Morality of Law and Politics, Oxford University Press, 1994. 
[10] Grahn-Farley, Maria, Barnkonventionen – En kommentar, Studentlitteratur, 2019, s. 155.
[11] Jfr. SOU 2020:63, Barnkonventionen och svensk rätt, s. 1093.
[12] Jfr. Committee on the Rights of the Child, General Comment No. 8, 2007 och Committee on the Rights of the Child, General Comment No. 4, 2003. Se även Grahn-Farley, Barnkonventionen, 2019, s. 15 och SOU 2020:63, s. 1093–ff.
[13] Committee on the Rights of the Child, General Comment No. 5, 2003. Jfr. Tobin, John, Article 4: A State’s General Obligation of Implementation, Tobin, John (red.),The UN convention on the rights of the child: a commentary, Oxford University Press, 2019, s. 113. 
[14] Grahn-Farley, Barnkonventionen, 2019, s. 155. Se även Persson, Alicia, Redelius, Erika och Svahns, Josefine, Fritt skolval – för vem?, Lund Disability Human Rights Clinic, 2020, s. 42.
[15] CRC/GC/2003/4. Jfr. SOU 2020:63, s. 1094 och Grahn-Farley, Barnkonventionen, 2019, s. 67–68.
[16] SOU 2020:63, s. 1094.
[17] CRC/GC/2003/5.
[18] SOU 2020:63, s. 1094–1095. 
[19] SOU 2020:63, s. 1097.
[20] CRC/C/GC/8 och CRC/C/GC/8. Se även Grahn-Farley, Barnkonventionen, 2019, s. 15 och SOU 2020:63, s. 1097.
[21] Barnrättskommittén är en internationell kommitté som har till uppgift att övervaka att barnkonventionen verkligen respekteras i de länder som ratificerat den. Barnrättskommittén består av 18 oberoende experter som enligt barnkonventionens art. 43 ska agera i egenskap av sig själva.
[22] Committee on the Rights of the Child, General Comment No. 14, 2013.
[23] Committee on the Rights of the Child, General Comment No. 12, 2009 och CRC/C/GC/14. Se även SOU 2020:63, s. 1097.
[24] SOU 2020:63, s. 1103.
[25]  SOU 2020:63, s. 1103.
[26] Courtis, Christian och Tobin, John, Article 28: The Right to Education, Tobin, John (red.),The UN convention on the rights of the child: a commentary, Oxford University Press, 2019, s. 1105–1106. Se även SOU 2020:63, s. 1104–1105.
[27] Jfr. b.la. Finland, Norge, Danmark, Island och Estland där hemskolning är tillåtet, se Finish National Agency for Education, Basic Education in the Nordic Region – Similar Values, Different Policies, Reports and surveys 2019:4, 2019, s. 16. Se även Schiratzki, Johanna, Mer val än man tror – skolgång och mobbning i Danmark och Sverige, Jørgensen, Stine och Troels Poulsen, Sune (red.), Frit Valg: Velfærd i Den Europæiske Union, Jurist- og Økonomforbundets Forlag, 2011, s. 238–239.
[28] Pandemin som bröt ut under våren 2020 och som i skrivande stund fortfarande påverkar det mesta i vardagslivet för alla i Sverige och i världen har inneburit att barn i större utsträckning har fått/får ta del av utbildning och undervisning hemifrån, även om det formellt sett inte handlar om någon hemundervisning i ordets rätta bemärkelse. 
[29] Speciella regler gäller bl.a. för specialskolan och det finns en möjlighet att börja både senare och tidigare i den obligatoriska grundskolan under vissa omständigheter
[30] Refors-Legge, Maria, Religionsfrihet, Skolplikt och diskriminering i den obligatoriska grundskolan, JP, 2018, s. 113.
[31] HFD 2013:49.
[32]  Prop. 2009/10:165, Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet, s. 739 och SOU 2020:63, s. 1119–1120. 
[33] För fristående skolor gäller som huvudregel att en fristående skola ska vara öppen för alla som har rätt till utbildning i grundskolan. Med att skolan ska vara öppen för alla avses här bl.a. att skolan i mån av plats ska ta emot alla sökande som har rätt till utbildning i grundskolan och att särskilda intagningskrav, t.ex. visst etniskt ursprung eller viss församlingstillhörighet, inte får finnas, se prop. 2009/10:165, s. 382.
[34] I artikeln Avstängning av elever och rätten till utbildning: En jämförelse av avstängningar som disciplinär åtgärd i Sverige och England kontrasterar jag den svenska individualismen i rätten till utbildning med den engelska synen på densamma där permanenta avstängningar och tvångsmässiga flyttar av elever förekommer och det är tydligt att rätten till utbildning betyder väldigt olika saker i två länder som ändå har en hög levnadsstandard och sociala välfärdsprogram. Se Refors-Legge, Maria, Avstängning av elever och rätten till utbildning, Enkvist, Victoria och Scheutz, Sverker (red.), Barnkonventionen och Skolan, iUSTUS, 2021, s. 179–199.  
[35] Prop. 2009/10:165, s. 322–328.
[36] Hägerström, Rätten och staten, 1963, s. 53–ff.

Maria Refors Legge
Universitetsadjunkt
Profilsida